Hur är det att vara legend?

Var med några jobbarkompisar i går kväll på Kinnarps arena och lyssnade till Bob Dylan. Fantastiskt att en sån legend kommer till lilla Jönköping kan man tänka. Eller är han inte så stor längre att han accepterar ställen med mindre scen, mindre publik?
Är man en legend kanske man inte behöver något engagemang längre, behöver ge publiken det där lilla extra? För det gjorde han inte. Man kunde lika gärna sett en DVD. Det var som om publiken inte fanns. Musiken var bra, bandet var bra, men Bob levererade inte. För mig spelade han genom en osynlig glasruta.

Inspelning från Kinnarps arena som inte gör honom rättvisa - men i allafall.




Jag tycker nog mer om den här versionen av Bob:

För oss som gillar Hallelujah

Och alla de bästa versionerna samlade av Mirror.co.uk Tyvärr kan vi inte se Shreks version!

För oss alla som är lyckliga att få tag i en biljett till Bob Dylans Sverigekonserter: