Det som händer mig är ju ingenting i jämförelse med katastrofer som händer ute i världen. Men det känns ändå skönt att vara tillbaka hemma och sova i sin egen sköna säng efter en 39 timmars hemresa med flygförseningar och långa väntetider. Först sitta 3 timmars väntetid med resväskan som sittplats på att få checka in i Caracas, sen 1 1/2 timmes kö i incheckningen. Där får vi veta att planet inte ska gå förrän två på natten, vilket innebar 10 1/2 väntetid till, vilket i realiteten blev ytterligare en timme. Air France hade ingen besättning! Den hade blivit 10 timmar sen någon annan stans. Är personalmarginalen verkligen så snäv? Är det den ekonomiska krisen som påverkar? Så halv fyra på morgonen får vi middag - och frukost innan vi landar i Paris halv fem på eftermiddagen lokal tid. Eftersom vi missar vår anknytning till Köpenhamn har vi blivit ombokade och naturligtvis är det flyget också försenat om så bara 45 minuter. Men de minutrarna känns oerhört långa eftersom jag nu fått migrän och springer ut och in på toa för att spy.
Underbart sen när huvudvärken lättar och vi kan ta en korv med bröd och en kopp kaffe på Seveneleven utanför Markaryd.
Air France är nog inget flygbolag jag skulle rekommendera. Förra gången jag flög med det bolaget, blev vi försenade en halv dag redan i Köpenhamn, vilket innebar att vi missade anknytningen i Paris och fick sova över med urusel nattlogi o service och på denna resan försvann min resväska. Visserligen kom den tillrätta efter två veckor, men vi fick själva åka och hämta den på flygplatsen. Dagligen fick vi besked om att "den står i Paris och kommer i morgon". Följaktligen trodde jag inte min öron, när man ringer från flygplatsen i Caracas med samma besked. I två veckor har den stått på Charles de Gaulle i Paris. Dålig organisation!
