Jag har nog ända sedan jag första gången såg en bild av Machu Pichu, velat åka till Peru. Sedan jag hörde talas om Inkaleden för första gången, har jag velat gå den också.
Så blev det äntligen tillfälle: Mannen fyllde jämnt och en av döttrarna befann sig ute i världen. Vi sa att där hon befann sig, skulle vi åka. Hon befann sig i Colombia, men det blev Peru.
Det jag mest oroade mig för, var att vi skulle ha för kort tid att acklimatisera oss på - mindre än två dygn. Ankomsten till Cuzco blev framskjuten ett dygn p.g.a. inställt flyg. Vi blev tvungna att övernatta i både london och Lima på egen bekostnad.
Äntligen framme i Cuzco, på hostel Inticahuarina, var cocate det första vi blev bjudna på - för att förebygga höjdsjuka. Cuzco ligger på ca 3400 m höjd över havet. Att drabbas av höjdsjuka var min största fasa och att inte kunna fullfölja vandringen till Machu Pichu. Hostelet var för övrigt mycket trevligt, rent och med trevlig och hjälpsam personal.
Vi fördrev tiden med att se oss omkring, promenera, sitta på café och hyra sovsäckar.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar