Äntligen på toppen!

Äntligen på toppen! och vi var inte sist!
Det var kallt och blåsigt och vi stannade bara en liten stund innan vi begav oss nedåt mot lägret. Och det var nästan bara nedför. Michael satte fart igen och jag orkade inte vänta på Bengt. Vi gick var och en i sin egen takt. Det började regna och skymma. Vi blev förbigångna av resten. Jag inväntade Bengt innan lägret, som fått sällskap av sista guiden. Bengt hade fått rejält ont i tårna av skorna, när han gick nedför.
De hade redan ätit middag när vi kom, men hade sparat åt oss. 10,5 km den här dagen.