Det var inte så mycket uppför, mest rakt fram och utför, men det ösregnade större delen av tiden och stenarna var hala och slippriga. Michael och jag höll ihop och jag halkade flera gånger. Det regnade så, så det blev inte att jag tog upp kameran förrän vi var framme vid Machu Pichu, som först var höljt i dimma. Efter en liten stund skingrades dimman så jag kunde ta den här bilden.
Nu kändes det i vadmusklerna ordentligt och varje steg man tog gjorde ont. Medan vi inväntade alla, hann Michael och jag köpa oss varsin dyr varm korv. Pengarna jag hade på mig räckte inte till något att dricka. Vi lämnade också in våra ryggsäckar till förvaring. Efter en stund kom Bengt o karin och de hann dricka var sin coca cola innan det var dags för guidning.
Hur långt vi gick den här morgonen, vet jag inte riktigt. Det tog väl lite drygt två timmar. Machu Pichu ligger på 2400 m höjd och är ett fantastiskt projekt. Det var roligt att äntligen vara här, även om det var svårt att njuta riktigt eftersom man var så trött och varje steg kändes i benen. Vi gjorde det i alla fall!
Vill du läsa om vår vandring på Inkaleden från början, börja här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar