torsdag 19 juni 2008

Verkligheten överträffar filmen

Läste i Metro häromdagen om en brud som höll på att komma för sent till sitt eget bröllop. Detta hände i Rom, där Tom Hanks spelar in en film som baserar sig på Dan Browns böcker. Det som händer sen är som klippt ur en riktigt romantisk film:

Bruden sitter nervös i taxin, som hamnat i en trafikstockning på grund av en avspärrning, som gjorts för filminspelningen. Tom Hanks får veta att ett bröllop är i farozonen, avbryter inspelningen, belutar sig för att gripa in och plötsligt står han vid taxin. Knackar på rutan. Sen eskorterar han bruden till kyrkan.
Jag ser slutscenen för mina ögon. Tom tar bruden vid handen och springer över piazzan, upp för kyrktrappan. Och inne i kyrkan: Brudgummen står vid altaret, nervöst spanande mot dörren. Så öppnas portarna. Orgelmusik och bruden kommer in genom dörren. Slöjan lite tilltufsad av vinden. Tom Hanks rättar till släpet. Närbild på honom. Han ler sitt lite sneda leende. Bruden går mot koret. Eftertexten börjar rulla.

Frågan är vad bruden kommer ihåg mest ifrån sitt bröllop. Vigseln och löftena eller språngmarschen med Tom Hanks?
Själv har jag inte det blekaste minne av min vigsel. Jag kommer bara ihåg bilfärden till kyrkan och guppet vid järnvägsövergången där jag slog i taket så att alla spetsarna på brudkronan vek sig. Jag tror knappt gästerna minns så mycket heller, för under tiden vi tejpade kronan, meddelade kyrkvaktmästaren att det hänt en malör vid järnvägsövergången ...

1 kommentar: